Tips
Ville bara passa på att rekommendera den femenologiska forskaren Donna Haraway om man är intresserad av relationer mellan djur och människor. Främst hundar.
Haraway har skrivit bland annat The Companion Species Manifesto.
I övrigt så; Ja, jag mår bra. Faktiskt. Otroligt nog. Vikten av självkännedom blev just så realiserad under slutet av de föregående året och början av detta. Vikten av positiv egoism och vikten av människors principella skillnader och acceptans inför dem. Jag tänker inte sörja mera. Vad har jag att sörja? Jag har ju ödmjukhet och medvetenhet. Ödmjukhet nog att ta min del och be om ursäkt inför det som du ansåg mig ha gjort fel i vår kärleksrelation. Jag tog på mig det, även om jag enligt mitt referenssystem inte kände att jag agerat helt åt helvete. Men jag accepterade ditt referenssystem, dina principer och dina känslor. Men, inte ett förlåt fick jag tillbaks. Och det gav mig bara insikten i hur principellt olika vi är. För jag behövde inte hålla med om dina principer, enbart acceptera och respektera dem med min ödmjukhet och medvetenhet. Det hade inte du. För du kunde inte uppmana det. Och då vet jag ju ändå att det där kärleksplanet hade kraschat förr eller senare.
Nej, jag känner inget hat eller någon oförätt längre. Inte det minsta. Jag är glad att vi pratade. För nu är det definitivt.
Nytt fokus numera. Att skapa livet. Jag är en kreaktivt kreaktör mitt i den moderna reflexiviteten och väljer mina val för att skapa det liv, den självidentitet och sjävbild som jag väljer. Mitt ansvar. Inom mina referensramar platsar enbart vissa saker. Just nu håller det på att utvidgas med jobb. Kul. Spänt men kul.
Haraway har skrivit bland annat The Companion Species Manifesto.
I övrigt så; Ja, jag mår bra. Faktiskt. Otroligt nog. Vikten av självkännedom blev just så realiserad under slutet av de föregående året och början av detta. Vikten av positiv egoism och vikten av människors principella skillnader och acceptans inför dem. Jag tänker inte sörja mera. Vad har jag att sörja? Jag har ju ödmjukhet och medvetenhet. Ödmjukhet nog att ta min del och be om ursäkt inför det som du ansåg mig ha gjort fel i vår kärleksrelation. Jag tog på mig det, även om jag enligt mitt referenssystem inte kände att jag agerat helt åt helvete. Men jag accepterade ditt referenssystem, dina principer och dina känslor. Men, inte ett förlåt fick jag tillbaks. Och det gav mig bara insikten i hur principellt olika vi är. För jag behövde inte hålla med om dina principer, enbart acceptera och respektera dem med min ödmjukhet och medvetenhet. Det hade inte du. För du kunde inte uppmana det. Och då vet jag ju ändå att det där kärleksplanet hade kraschat förr eller senare.
Nej, jag känner inget hat eller någon oförätt längre. Inte det minsta. Jag är glad att vi pratade. För nu är det definitivt.
Nytt fokus numera. Att skapa livet. Jag är en kreaktivt kreaktör mitt i den moderna reflexiviteten och väljer mina val för att skapa det liv, den självidentitet och sjävbild som jag väljer. Mitt ansvar. Inom mina referensramar platsar enbart vissa saker. Just nu håller det på att utvidgas med jobb. Kul. Spänt men kul.
Kommentarer
Trackback
