Segergudinnan

Var häromdagen och badade i Vårdsätra tillsammans med Peter, Olle och Ivan. Det varmysigt där ute men jag tyckte att det var ganska så kallt i vattnet. Prizma och Ronja fick stanna hemma, eftersom vi bara skulle ta ett snabbt dopp.



Jag hade egentligen tänkt att fara till min Matilda i Boerlaaange nu i veckan. Men min lilla princess började löpa och det var ju lite tokigt med tanke på Matildas tre små goseherrar. Inga bebbar nu, nej tack. Prizzy är lite förvirrad över att man inte får vara lös på promenader eller lös på mammas baksida. Men detfår bli så. Vill inte ha hundvalpar mitt upp i allt.

Så istället ska mamma åka ut med hundarna på landet där de kommer att få det mysigt och bli bortskämda. Och jag kommer att åka till Finland en sväng. Roligt, för Pi ska åka till Åland samtidigt. :D Kuligt. Jag ska bara försöka leta efter mitt pass, in case man behöver det vilket kanske egentligen inte behövs. Men det ska bli nice, ska ta med kameran så kanske det blir lite fina bilder. Har hört att Finland ska vara riktigt vackert.

I dag har jag mest tagit det lungt, just fyllt magen med 8 bitar sushi. Mycket gott vill jag lova! Jag ska dricka lite kaffe strax på balkongen. Sen ska jag fixa upp min lilla älskade hund som just nu ser lite skarrig ut. Annica sjöng att hon varvanvårdad eftersom jag låtit lite av kroppshåret växa.

Jag har tränat ute på fyrisfjädern i dag med henne. Lite utställningsträning. Jag ansträngdemig för att få fram ett bra uttryck både stående och i gången. Och det gick kanon, även fast vi inte hade godis utan bara en leksak som beröm. Medan kikade jag på fotboll. Ivan och ett gäng spelade lite.

 

Jag trodde inte att mitt första hinder att kliva över efter min ”pånyttfödelse” skulle bli just det här. Men Gud ger oss outgrundliga vägar att gå. Kanske får jag detta som min första utmaning i min resa med mig själv just därför att jag behöver det. Jag väljer att tro så. Att det finns någon mening med det här.

Det ska testa min styrka på något vis. Min styrka i mig själv. Jag måste kunna och VÅGA ta det här själv nu. Se om det verktygen jag har fått för att kontrollera mitt bergdalbaneåkande faktiskt fungerar. Men också att jag, nu när jag är mig själv, blottat det, vågar, kan, vill och orkar möta detta hinder på rätt sätt.

Nej, jag kan inte säga att det kändes bra. Inte alls. Jag blev liten igen. Naken och liten som ett barn.  För det var det sista jag hade trott. Men jag vet att jag måste inse att min självrespekt är min. Att jag är trygg i den. Där är jag så trygg i mig. Jag kan mina gränser. Och jag är rak med dem. Har alltid varit. Och det har varit lätt att vara det i det iskalla stadiet som jag stod i förut. Nu har det var ännu enklare. För där jag är nu är jag med hela min själ och hela mitt hjärta. Den sista personen jag skulle göra något mot är du. Därför har gränserna varit så enkla för mig.

Och när det gäller tillit så har jag haft den. Så starkt. Jag kunde inte ens tänka något annat. Har reflekterat en stund om det, just att den känns så stabil . Att jag kan vara mig – i allt! Det känns inte jobbigt eller pinsamt. Och jag ska inte låta den gå till spillo. Jag har rätten känna såhär nu. Men har också styrkan att kliva ur det i morgon. De här tårarna ska vara borta i morgon. Och då ska jag stå i samma känsla av tillit.

Jag får jobbiga tankar, de säger mig att jag är naiv. Att jag jagar något som inte finns. Att det bara finns en utväg – att det brinner. Men jag TROR verkligen att all den här tiden faktiskt hade sin mening. Och att jag nu – när jag förstått vad felet har varit – kan tro och bibehålla tilliten.  Jag TROR på sagor – TROR på det!

Jag har mött mycket under några år. Bott i något skuldhål där jag känt att jag spelat ett spel. Spelat i ett spel där jag sårat andra men också mig själv. Men det har jag tagit lärdom av. Jag har enorm empati för de medmänniskorna, detta eftersom jag tagit på mig ansvaret för det jag sagt och gjort som inte varit det jag verkligen känt eller velat. Och jag kan skilja på vad jag vill och vad andra vill. Jag har lärt mig läsa det där spelet som spelas, manipulativa och makt handlingar som bedrivs. Jag vet att många fina ord och smicker är ett uttryck för något helt annat. Jag gick på mina nitar, herregud, det har varit patetiskt vissa gånger. Hur kan någon t ex. tro att jag ska ”gå på” att du älskar mig första kvällen du har träffat mig? Men jag har spelat med i det, jag gjorde det, det var bekvämt att leva i den illusionen. Fly från Sverige och köra blint i ett annat land och spela med i något spel där jag kunde fly ifrån de känslorna som jag ägde. Och jisses – jag blev fan iskall av att leva i de illusionerna.

Men jag har vetat varje gång att det där orden bara är ord. Vetat det eftersom handlingarna runt om har visat mig annat. Fast jag trivdes med att vara i det destruktiva. Men jag har gått ur det där. Nu ä r  jag här. JAG. Och de som accepterar mig – bra. De som inte vill/kan – ok. Jag behöver inte skämmas för mig. Och jag duger. Jag vet att jag gör det. Jag älskar mig själv. Jag gör det. Så jäkla sanningsenligt. Och jag vet att jag inte är perfekt – men jag försöker mitt bästa att växa där jag brister. Samtidigt som jag är medveten om att jag aldrig kan vara alla till lags. Utan jag ska vara mig själv till lags. Och det är det där jag måste stå i nu. Inte gå tillbaks till mina gamla vägar och lösningar.

Men fy fan så det känns alltså. Fy fan. Jag ska släppa det och inte tugga in på någon annan bana. Men fy fan så det känns, och de gör mig bara ännu mer säker på att det som jag känner nu är sant.



Ah, men jag är stark i mig själv nu. Och ja, jag kommer alltid att klara mig. Nu när jag har mig själv igen. Så kommer jag att klara allt jag tar mig för. På ett eller annat sätt! MEN mitt liv är fortfarande eufori. Jag älskar livet.

"Looking For An Angel"

Sometimes it's easy
It's meant to be
Dream of the moment
You'll be with me

'Cause I wanna look down now
I wanna get deeper
Can you let me in?
To show me places
To be my keeper
I'm waiting for my Seraphim

Oh, I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
Yeah I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel

My heart is ready
My mind is open
My body's aching
I wait for you

'Cause I wanna rise up now
Don't wanna be a bound
Reach up to the sky
Into the distance
And the future
Is waiting for me in your eyes

...Looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
Yeah I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
(I'm waiting, I'm waiting for you)

Oh, I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
Yeah I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel

And when good things are good
I want to share them
I don't want to be alone
And when darkness falls
Will you hear my call
And show me the way back home?

'Cause I want this life
To be twice as nice
With somebody by my side
So my dreams are things
Like your golden wings
When you carry me and fly

'Cause I wanna look down now
I wanna get deeper
Can you let me in?
To show me places
To be my keeper
I'm waiting for my Seraphim

I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
Yeah I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel

Oh, I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
(I'm waiting, I'm waiting for you)
Yeah I'm looking for an angel
For an angel
Looking for an angel
(I'm waiting, I'm waiting for you)

I'm waiting, I'm waiting for you

Det känns konstigt på något vis, att vara såhär. Jag antar att jag under alla mina år vande mig vid känslan av att vara tom, eller leva på bergochdalbane vågen. Nu är det en stabilt lyckorus som infunnit sig. Och det känns lite konstigt, kanske ska jag säga ovant?

För en gångs skull kan jag se det vackra i varje moment. Jag lever. Och jag vaknar på morgonen med en känsla i kroppen som undrar vad denna dag skall föra med sig. Jag är inte rädd för att möta mina rädslor. Utan jag vill utmana mig själv. Göra sådant som tidigare varit svårt för mig.

Jag har bestämt att i höst/sensommar blir det debut på utställningsfronten. Jag ska gå ut i ringen och jag ska göra det för att jag vill det. Inte låta mig stoppas av någon annans rammar i vilka jag klämt in min personlighet.

Jag har begränsat mig själv en hel del. Klivit in i roller som kännts bra. När någon satt ut en ram genom vilken den uppfattar mig så har jag ställt mig i den. Jag har varit det som andra trott att jag varit. Och då har jag inte varit mig själv. För jag vet att ingenting är omöjligt. Jag kan klara allt. Bara jag väljer att klara det. Och om jag vill göra något så ska jag inte låta mig själv begränsas genom att ta den enkla vägen och acceptera att "jag är blyg" eller "jag vågar inte göra det här".

Jag kan, jag vill - d å gör jag!

Dags att koppla bort den här tankeverksamheten som pågår innanför pannbenet ibland. Mina egna tankar sätter upp hinder för mig ibland. Och då måste jag riva hindren. Göra mer och inte fundera så fasligt. Det kommer att gå bra. Jag har fina möjligheter.

Det gäller att tro på sig själv! Kärleken till livet är på en euforisk nivå just nu!



Rhodes 2008

I m gonna get that body back!

...I´m inlove with you!

Så enkelt. Och ingen annan har med det att göra. Jag skiter i vad ni tycker, tänker och känner inför det. För det finns ingen mening med att försöka föklara det. Det här är min saga. Och det har varit en kamp. MEN i slutändan är det så himla enkelt, man kan inte rymma från en del av sig själv. And I don´t expect you too understand that. Alla har sina sagor. Ni får tro att jag blivit galen, men sanningen är att jag har blivit mig själv igen. Och det finns en skillnad mellan kärlek och kärlek. Så tydligt kan jag se det nu.

Det blev ingen bio häromdagen. Utan istället promenerade vi ner mot stan. Jag tog en islatte. Och bara njöt så mycket av att befinna mig i sällskapet. Sen gick vi mot bion, för att välja en film, men det fanns inte riktigt något för oss. Så det blev en hyrfilm. Good choice. Efter en sväng ner på Flustret så blev det sängen. Jisses, det sker så mycket om dagarna att man är helt färdig när det är dags att sova. Men jag har en sådan jädra styrka, ork och energi till att bibehålla den här livsstilen.

Prizma var hemma med pappa och det kändes faktiskt riktigt bra och avslappnat. Jag kunde släppa min separationsångest ifrån henne för hon var lugn. Och det har jag märkt på senaste tiden, att hon har blivit starkare i sig själv. Hon är modig fast på sitt tillbakadragna vis. Hon är glad och svansen är sällan mellan benen. Hon litar på mig och vet att jag inte kommer att lämna henne. Jag kommer tillbaka och det är helt ok.

Kanske satt allt i min egen känsla som jag förmedlade åt henne? Jag kan i alla fall inte önska mig något annat än det hon utvecklats till under den senaste tiden. Alla faller för henne. Hon är verkligen en speciell individ och hon har såå enormt mycket "it".

Gårdagen spenderade jag som barnvakt. Jag brukar inte vara så mycket för barn. Men det här var nog jordens skönaste 4 åring. En riktig filosof. Han älskade Pärlan och de lekte och då skrattade han sådär som bara barn kan skratta! Helt ljuvligt skratt. Vi var och åt på Max och sen var vi en sväng i Storvad. Jag blev helt slut sen. Men det gjorde mig ödmjuk i hjärtat på något vis att spendera lite tid med ett barn.

I går kväll blev det en promenad ner till stan, givetvis var Prizma med. Det var riktigt skönt sällskap. Och det blev mycket prat om allt möjligt. Jag var fortfarande seg men fick i mig en mjukglass och en cola. Det är så jäkla skönt att bara kunna vara och finnas till och vara så seg man ville och ändå känna att man duger.

Hälften av sällskapet tackade av och vi resterande tre lade oss på en av de nybyggda chillställena nere vid ån. Det var riktigt härligt. Bara ligga där och öppna upp hjärtat och dela de innersta men också ta emot. Världen blir så liten, som en liten omslutande bubbla där vi bara existerar och där alla frågorna och svaren får ställas.

Det blev sängen sen. Och för första gången så var det drägligt att sova. Jag sov hela natten utan att vakna av värmen. Kände mig så utvilad. Fullfilled in every part of me. När morgonen kom så tog jag en härlig promenad med Prizma ute i det fria. Gud vad jag uppskattar naturen, staden. Allt de som tidigare kändes som en omslutande teater rekvisita har blivit föremål för min tacksamhet och beundran. Alla byggnader, gräset, träden....

Closed off from love
I didn't need the pain
Once or twice was enough
And it was all in vain
Time starts to pass
Before you know it you're frozen

But something happened
For the very first time with you
My heart melts into the ground
Found something true
And everyone's looking round
Thinking I'm going crazy

But I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I

Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open

Trying hard not to hear
But they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears
Try to fill me with doubt
Yet I know that the goal
Is to keep me from falling

But nothing's greater than the risk that comes with your embrace
And in this world of loneliness
I see your face
Yet everyone around me
Thinks that I'm going crazy, maybe, maybe

But I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I

Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open

And it's draining all of me
Oh they find it hard to believe
I'll be wearing these scars
For everyone to see

I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I

Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open and I

Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love

I går åkte vi till farmor och farfar på eftermiddagen. Prizma lekte som tusan med deras Bisse som är lite seg i kondisen efter att ha valpat tidigare i år. Men kul har de. Vi tog med oss hundarna ner till vattnet och skulle låta dem bada. Alla var lösa och Bisse kastade sig genast i vattnet medan Suzzi tog det lite lungt. Prizma var i en stund, det var långgrunt så hon tyckte att det var skönt. Anki och Bisse var och simmade och så helt plötsligt beslutade Prizma att hoppa i från bryggan. Vilket var en fröjd att se. Det gick bra och hon simmade lite varpå hon sedan försökte komma upp på bryggan. Men då fick vi hjälpa till för det var inte så lätt för henne att ta sig upp.



Vi lånade en borr från farfar så att vi kunde sätta upp nätet på balkongen. Så i morse kl 10 00 vaknade jag av att pappa stod och borrade på balkongen. Då hade vi suttit uppe till kl 03 00 och pratat så jag var ju mindre pigg. Men jag gick upp. Knatade ut med Prizma och sedan gick jag med pappa till affären och handlade frukost. Så jag kom upp tidigt och åt frukost för en gångs skull.

Anki har lovat att ta hand om Prizzy ikväll när jag ska ner på stan och gå på bio! Det ska bli kul. Inte själva filmen. Utan snarare sällskapet. Jag har längtat som satan och nu ska vi ses igen. :D Blir alldeles till mig. Jag tror det blir till att se Prince of Persia. Men vi får se, kanske Dear John. Men det är totalt oviktigt. Det som är viktigt är att få vara i sällskapet.

Jag längtar också efter att få träffa min Matilda! Fina fina fina Matilda! Det finns ingen som du.

Ja, livet leker sin underbara dans med 34 grader i värmen och dagarna flyter förbi som kletiga och dallrande minnen. Men man ska inte klaga på värmen. Men ärligt, det är till och med nästan olidligt att sova. Man tycker ju att kvällarna kunde vara lite svalare men icke. Hundarna ligger utslagna hela dagarna och det är svårt att ta en promenad på dagarna. Det blir mest kisstunder.


I dag uppbådade jag mina krafter till att vika och sortera lite kläder, men det känns inte som att sopsäckarna krymper för det. NOPE, fan så med skit man har. Ska rensa ut innan det är dags att flytta in i lilla ettan. Men har grymt sköna idéer om hur jag ska maxa utrymmet så att alla mina skor får plats.

Det var för varmt för att packa in i garderoben så jag och Prizzy hoppade ner i badkaret. Äntligen kunde jag fixa upp henne lite så hon blev schnygg. Men det var så jobbigt att raka noga, så jag körde lite lätt. I morgon ska jag försöka lösa det grundligare.

Syrran kom och vi åkte och handlade. Gjorde lyxmiddag med oxfilé. Jag är grym på att laga mat. Det var sååååå jädra gott. Vi åt oss så fulla att vi blev matgravida.



Sedan dess har vi suttit och tittat på film och snackat. Änglar och Demoner, bra film. Jag blir helt till mig i slutet. Har dessutom bokat in en bio i veckan! Ser fram emot det som bara sjuttsingen. :D Det kommer bli kanon.

Min tankeverksamhet går åt två håll 1) Jag är konstat inriktad på mitt självförverkligande 2) Jag tänker konstant på det ljus som kommit in i mitt liv och som var den saknade pusselbiten. SÅ Tacksam! Innerligt tacksam! <3

Nee, nu ska syrran skjutsa över mig till pappa så att jag kan ge katten liten mat. Jag sover hos mamma i natt men jag vill helst se till så att min älskade lilla vita pälsboll har allt hon behöver. Hon är lite uttråkad nu i lägenheten eftersom hon löper, så häromdagen hade hon försökt ta sig ner genom att klämma sig under nätet på balkongen och ut på grannen unders markis. Pappa hade hittat henne hängandes i klorna i markisen. Så, ingen mer balkongdörr öppen utan uppsikt.

Men vi har det bra jag och Prizma. Vi trivs. Vi har blivit sociala varelser båda två! Vi gillart!



Njuta i gräset!



Jag sover med stil!

Prinsessömn!

Veronica Maggio - Jajaja

Är inte den som brukar säga sånt här
jag ska viska det så att ingen hör
Känner mig som om jag var 13 och kär
men jag vill göra sånt som vuxna gör
Vårt pussel passar, legot lägger sig självt
aldrig förut har det varit så

Vi kommer inte längre än till hallen ikväll
vi behåller bara skorna på

Jajaja
Jajaja..

Är inte den som brukar säga sånt här
jag ska viska det på bussen hem
Åh, kan inte längre skilja rätt ifrån fel
så du får lura i mig vad som helst
Ändå sen dan vi träffades har vi varit dom
dom som lämnar festen innan två

Så vi kommer inte längre än till hallen ikväll
jag behåller bara skorna på

Jajaja
Jajaja..

Med all förändring som kommit senaste tiden är det dags att börja skriva det nya kapitlet någon annanstanns.
This is the new destination. Här kommer ni kunna följa mig från och med nu och jag hoppas att det blir lika mycket bra, flummiga, sockerkickade, nostalgiska, mystifierade, vardagliga och skruvade inlägg som tidigare.

Måste jag säga att det känns konstigt att börja på nytt. Det känns tomt att släppa alla de där jäkla inläggen som jag producerat sedan 2008 någonting. Men livet går vidare och nya kapitel kan innebära att man måste börja om från början. Med erfarenheterna i sin ryggsäck och färskt i minnet så ska det nog bli bra även här. Men det tar nog ett tag att komma in i samma flow som tidigare.

Men jag tror nog att många av er kommer att märka en förändring i och med bloggbytet. Det kommer att komma en mer positivistisk anda. Det finns sina förklaringar. Jag är nämligen en mycket lyckligare människa innifrån och ut i och med de förändringar som har gjorts. Jag hade verktygen tidigare, men jag såg till att använda dem på rätt sätt och så viiips...allting flöt på.

I fokus står nu jag, mitt självförverkligande. Jag ägnar min tid åt att tillfredsställa mig själv på alla möjliga vis. Givetvis är min hund en stor del av mitt liv och kissen likaså. Så de kommer att ha en stor plats i denna blogg.

Det händer mer i livet. Jag har kickat mig själv i arslet och sett till att komma ut. Jag bor förnärvarande i ett rum hos min far, det är ett rent kaos i det rummet än, men det ska jag ta tag i. I Oktober flyttar jag in i min etta och det ska bli så  skönt. Efterlängtat så att säga. Jag lever för mig själv med mina mål i sikte.

Till hösten läser jag Sociologi B och inviger mina kunskaper i hund via Lindköping universitets distanskurs angående hundens beteendebiologi. Det ska bli så skönt. Men först ska jag ta och njuta av den här sommaren. Njuta fullt ut.

Det bästa är att livet är det jag älskar allra mest och alla bitar i livet har fallit på plats.



Som sagt vi njuter av sommaren!

See  u soon!