BLG mitt i funderingarna
Jag åker upp till min Matilda i dag. Prizma följer givetvis med. Och sen syrran. Jag behöver en dos Matilda innan skolan tar fart på riktigt. Det snurrar en hel del tankar. Det är klart att det blir så mitt i en pånyttfödelse. Jag tycker det har gått väldigt bra trots allt.
Jag lyssnar på min intuition. Och när jag började göra det så sa jag nej till självdestruktiva relationer och beteenden som jag tidigare bara accepterade. Jag lyssnade på mitt hjärta och insåg på en sekund att jag inte kunde stå kvar där jag stod. För hur fan skulle jag kunna stå kvar någonstanns när allt som krävdes var en sekund i mötet med min "demon" för att få mig att förstå att allt var fel?
Jag är så glad att jag gjorde mitt val. Där jag står i dag kanske är obekvämt för omvärlden. Men huvudsaken är att det är bekvämt för mig. Jag står stadigt på mina ben och lever ett liv så totalt omvänt mot vadjag stod och trampade i innan.
Allt för kärleken. Men då menar jag inte bara kärleken för en annan person. Utan kärleken till livet. Kärleken till min hund. Kärleken till mig själv. Kärleken helt enkelt. Kärleken.
Och det kanske inte är så lätt för andra att greppa fullt ut. Många gånger känner jag att folk ser konstigt på mig, tycker det är konstigt att jag gjort som jag har gjort. Tycker att jag agerat eller handlat fel. I början var det tufft att förstå. Men nu, nu accepterar jag att andra kan känna så annorlunda gentemot det jag själv känner.
Svårast har varit att acceptera att någon närstående har svårt att se min lycka. Och istället har känt att jag förändrats på ett negativt vis. Vilket jag inte alls känner själv. Men det var lätt acceptera när jag väl satte mig ner och gick in i mig själv och verkligen kände efter. NEJ, det här är ingen jäkla manisk våg som jag rider på. Det är en stabil våg av lycka, som kommer innifrån mig själv. Och...
...Jag är totalt nöjd. Och det är ju jag som skall vara nöjd med det liv jag har valt att leva. Det är jag som skall vara nöjd med mig själv. Det bästa är att jag försöker bemöta livet och omvärlden med kärlek och ett leende. För nu har jag en sorts p l a t o n i s k k ä r l e k som omsluter mig.
Det är så jäkla tacksamt att inse vad man vill ha ut av livet! Jag tror att jag fått det jag fått kastat på mig av en anledning. Den vägen jag har fått gå har jag fått för att lära mig något. Och mycket har jag lärt mig. Någonstanns på vägen lärde jag känna mig själv, så jäkla ovärderligt, och jag strävar ständigt mot att lära känna mig själv mer. Djupare och djupare. Alla lager skall av. Och visst känner jag att jag hunnit långt, men samtidigt så vet jag att vi människor växer varje dag och således kan förändras - om vi vill och väljer det.
Men jag lever inte lika enkelt som i den där fyrkantiga bubblan som inte går utanför tankarna om sig själv. Jag ser både makro och mikro perspektivet.
I alla fall, mitt i allt babbel så blir det BLG. Ska ta en dusch nu sen ska jag se till att packa med mig lite grejer. Mamma är nog hemma strax och då styr vi nog bilen mot BLG i sakta mak. Too bad att jag har öronvärk. Men jag hoppas den ger med sig snart!
Prizma
Lohamras Piece of Cookie
Jag är verkligen mästerlig...
... på att inte uppdatera.
En snabbgenomgång kanske önskas?
* Mitt vita lilla hjärta flyttade ut på landet i Fredags och bor nu hos en kattmänniska. Det känns ok. En osjälvisk handling i godaste tro om att min lilla Pärla skulle få det bättre. <3
* Jag slutade röka men började igen. Dumt. Jag skämms. Men jag hade en rejäl ångestvända. Och vips kom ciggen fram igen. Jag ska ge det ett helhjärtat försök någon gång.
* Melissa Horn på Katalin varen av de mest fantastiska händelserna. Underbar musik som jag så många gånger saknat till och så helt plötsligt står jag där och hör musiken och är hel. Hel med den personen som jag saknat och gråtit över. Det var en mycket speciell känsla måste jag säga.
* Jag har fyllt år och vilken jäkla födelsedag. Helt underbar!
Det är inte svårt att njuta av livet när man är hel. Jag har hittat den saknade delen av mig.
Dte är helt underbart att njuta av nuet, sekunderna, minuterna...se allt det vackra!
Jag blev hel med mitt livskärlek. Jag kan gå igenom eld nu. Och visst, ibland hamnar jag i tunga stunder.
Men jag tar mig ur. Skillnaden är att nu är jag stark nog att ta mig ur, stark nog att be om hjälp.
Och äntligen kan jag känna kärlek sådär djupt igen.
Nu är det sinnesro. Och det är enklare att bemöta världen med kärlek och ett leende,
när man är hel och känner kärlek och går runt med ett invärtes leende och 150 miljoner så lyckoendorfiner som dansar runt i kroppen.
Du är allt jag vill ha. Och, jag ber dagligen en tacksamhetsbön. För nu har jag allt jag behöver, och då kan jag äntligen njuta av allting. Från och med nu är allt som kommer bara en bonus!
Laddad inför hösten 2010. Energin är på topp! Simma regelbundet så fort jag tillfrisknar. Skolstart 30onde. Skönt att komma igång. Lägenheten kommer i slutet på september. Ännu skönare blir det! Det blir massor med inofficiella utställningarhela hösten för att avsluta med debut officiell förmodligen på Stora Stockholm. Tatuering snart också. Och eventuellt skall de inför skaffas en till hund. :D
Jag njuter av det!
Sist men inte minst, sitter med en riktig nostalgilåt och bara KÄNNER texten! Ibland rewindar jag och går tillbaks till ungdomsåren fast med mitt nuvarande perspektiv på saker och ting. Det kan behövas. För i dag har man verkligen förmågan att KÄNNA tacksamhet! Så hej 2003, såhär 2010 kan jag relatera på riktigt!
Advance Patrol - Min musik
Krassligt värre
Jag har sovit redigt dåligt i natt. Katten satt i går kväll på grannens balkong då jag kom hem. KUL. Hon har tagit sig ut från nätet och hoppat över. Som tur är gick det enkelt att få över henne. Men hon har hela natten levt om och så fort balkongen är öppen hoppar hon till grannen.
Hon rev sönder min arm när jag drog tillbaks henne kl 02.00 inatt. Sen stängde jag helt enkelt balkongdörren. Sedan dess har hon skrikit. och ja, hon ska kastreras, så fort jag får råd. Såvida ingen har lust att överta en vit liten katt som helst av allt vill gå ute och filosofera om dagarna?
Jag fick efter mycket om och men en liten stunds sömn, varpå jag vaknade av att jag hostade som en idiot och inte kunde andas. Panik. Men astmamedecinen löste problemet tillfälligt. Jag vaknade sedan upp med huvudvärk, feber och halsont. Inte alls kul. Men sånthänder. I dag ska jag därför enbart vila.
Men sen måste jag börja ta tag i massor av saker. Jag ska leta upp min gamla kalender så att jag kan regga mig på Soc II kursen, skriva ut regg papper till Linköping universitet, lämna en bok, kolla upp boklistor, köpa ny kalender, betala in SKK avgift samt anmäla hunden till lite utställningar.
Men nog om det nu- Jag ska helt enkelt passa på att sova en liten stund till. Så att jag blir friiiskus snart.
Du är mitt hav!
I går var jag och simmade. Det var hemskt skönt. Kändes som att min kropp börjar vänja sig vid det här lite mer aktiva livet. Det kom upp mycket memories.
Det var en riktigt bra dag i går. Riktigt bra. Välmående jag. Jag är stark i det. Vågar vara stark i mig själv. Så skönt. Äntligen är jag stark igen. På riktigt stark.
Det finns tusen ord att printa här men jag kan känna att det inte riktigt behövs. Jag ringde till Matilda en stund i dag ch hade ett mycket givande samtal. Vi ska studera en 7,5 hp kurs gemensamt nu till höstterminen och mitt i allt det så skall vi fara ner en helg på föreläsningar. Det kommer att bli bra, känner att det ska bli riktigt kul och givande.
Det är bra att ha någon man kan relatera till. Någon som lyfter en ur vissa tvevelaktiga tankar. Och det där samtalet i dag bekräftade bara för mig att jag går på rätt väg nu. Skönt!
Höstterminen blir späckad med plugg och utställning. Jag ska försöka göra det bästa av allt och ha kul under tiden. :D För nu vågar jag debutera och ha kul med det!
Ibland är det svårt att veta vad jag ska skriva här. För jag har äntligen blivit hel i känslorna igen och kan känna den här underbara känslan av stark kärlek igen. Hur mycket, hur litet ska jag skriva om det? Det kvittar. I feel good.
Thalassa! Esu eisai h thalassa mou!
8 Augusti 2010 / Förändringen
Det händer så mycket saker just nu, jag är mer aktiv än jag vanligtvis är och någonstanns har jag landat i det här tempot. Och det har gjort mig starkare och lyckligare. Jag mår bättre, såväl psykiskt och fysisikt. Jag går mer, och då menar jag inte mina hundpromenader. Utan jag menar att jag faktiskt tar det där klivet ut för att gå istället för att sitta i min isolering och bli kvar i den.
Jag har gått emot många rädslor. Många, många. Och det har varit jobbigt, svårt, men det har varit nödvändigt. Jag blev fem huvuden högre efter att jag ställde mig mellan scenen och publikhavet på URF och jobbade. Det kändes som att alla tittade på mig och jag var hemskt jäkla nervös. Men jag gjorde det. Och jag växte i varje minut jag stod där.
Jag har öppnat mig mer. Försöker dag för dag att bli bättre på det. Våga vara mer av den person jag är. Inte tänka på "vad ska alla andra tänka, tycka och tro" som jag fastnat i många gånger förr. Utan jag är den jag är, jag lever ut det nu. Jag är trygg i det. Och jag vet att alla människor inte kommer älska mig. Men de behöver inte alla människor göra. Huvudsaken är att jag älskar mig själv för den jag är. Då finns förutsättningarna för att andra skall älska mig.
Det blir mycket musik. Och alla känslorna som jag har utan påå går att känna. Men de går också att hantera. Jag har tusen saker jag vill ge - dela - med de jag har mig nära. Jag gör mitt bästa för att stå i något gott och välja bort mina gamla osäkerheter och nojor. Självkänslan är styrkt - men ibland faller jag lite tillbaks. Fast jag har aldrig känt mig såhär stabilt trygg i den.
Med hjälp av saker som jag mår bra av - musik, kreaktivitet etc. kan jag skapa energi för attorka med sådant som är lite tråkigt eller lite tungt.
Jag kan skriva hur mycket som helst. Huvudsaken är den att jag är en människa i gen. Lever, andas och funkar.
Nya perspektiv - nya andetag. Äntligen.
Och delvis har det med DIG att göra för jag såg att jag hade modet att förändra det jag kunde förändra. Jag hade valet att välja hur jag skulle må. Och nu vet jag att jag inte varit TOKIG eller GALEN som gått i fyra år och känt mig halv känslomässigt. Jag var det. Det fattades mig något, och du hade det. Och allt det här kan jag egentligen inte ens sätta ord på - för de där tre orden som som alla använder - de är inte tillräckliga. Och det kvittar väl! Huvudsaken är att jag försöker agera efter det och förmedla det åt dig.
Topp fem i dag;
01. Midenistis - Afieromeno
02. Petter ft. Maggio - Längesen
03. Kent - Utan dina andetag
04. Melissa Horn - Jag vet vem jag är när jag är hos dig
05. Robbie Williams - If It´s Hurting You
P.S Jag vill gadda mig nuuuuu! Aφοσιωμένο!!!!
Aug 3 2010 - ?
Att tända ett ljus, sitta i tystnad och tänka.
Samla kraft och ro. Energi.
Ge och ta.
Duscha snart. För just nu känner jag mig lite nedrigt svettig. Dessutom så känner jag ett behov av en ny tatuering. Dags att kolla upp när min tattooartist kommer till Sweeeden nästa gång. September hoppas jag. Jag ska prata med Ilze. Se till att få en tid. Kan bli tight med pengar men I am in need of min andra tattoo nu.
Jag måste få ryggtavlan hel!
Aug. 2, 2010 - ROZA
Eyes wide open. But I can´t see.
Blinded by the emotions, that lurks within.
I will make me see that...
This is not what I create it too be.
Drag it all out, open up again.
Don´t think that it will bleed, cause it might never heal again.
It might not bleed.
So cold, so cold, so cold...
Even though I feel so damn warm warm warm.
My anticipation, so damn hard to let go.
Control, but I´ll die, die, die, die...
I´ll die without...
Cry, just cry until there will be a ocean
I got needs, needs, needs.
I just need
Love and let it go, just go, go go
But you stayed, stayed
like a song
I didnt want to hear it
Tried to close my ears
But that song followed me
Like a shadow
And I played roulette
Keept on loosing every time
But so, so, so many nights
Heart attack, heart attack
Just like a heart attack
The need turned in to history
And now, I just know
That to win some,
you just have to let it go
so, just go, go , go
It will come back to you
Rosa
Dina läppar torra och törstiga
letar efter vatten på asfalten
de behjulade maskinerna springer förbi mig
och du säger mig att skyfallet väntar oss
och drar in mig i en fuktig kabaré
Vi går ner längs samma gata tillsammans
men våra fängelsehålor är enskilda
Vi cirklar en magisk stad
Jag vill inte längre få reda på vad det är vi letar efter
Det räcker med att du bara ger mig två kyssar
Du spelar med mig på roulett och förlorar mig
i en mardröms saga
Nu är min röst rösten från en insekt
Mitt liv ett en rotlös planta
Du skär av mig och kastar mig in till tomheten
Hur behov blir till historia
Hur historia blir till tystnad
Varför tittar du på mig för, Rosa, alldeles stum
Förlåt mig för att jag inte förstår dig
Vad är det som datorn säger, och alla nummer?
Min älskade, gjord av kol och svavel
hur kan tiden ha förändrat dig så?
de behjulade maskinerna kör över oss
och jag i dimman och regnet
sover vid din sida, fastande
Hur behov blir till historia
Hur historia blir till tystnad
Varför tittar du på mig för, Rosa, alldeles stum
Förlåt mig för att jag inte förstår dig
Vad är det som datorn säger, och alla nummer?
In my life. . .
Det som gäller nu efter resan är mest min lilla älskade hund. Det blev nästan en vecka utan henne och jag saknade henne. Dessutom så löpte hon och hann bli sjuk under tiden. Stackars liten. Tjocktarmsinflamation. Men mamma och syster for till veterinär Börje och hon fick en spruta och blev redigt bortskämd med beröm. Hon är vacker min lilla tjej, det är inte alla som ser det men många. Och hon charmade doktor Börje. Helt still var hon trots den obehagliga sprutan. Jag är så nöjd med min hund, som jag kämpat och gråtit ibland. Men jag vet att jag gjort mitt yttersta. Och det har givit utdelning. Nu är hon mer självsäker och svansen är inte mellan benen.
Vissa människor klarar hon inte. Men andra springer hon fram till direkt. Det bästa är egentligen att bara ignorera henne, då blir hon naturligt nyfiken och vill fram och hälsa. Sen läser hon mig som en öppen bok. Och då tar hon mina känslor och applicerar på människor. Något jag måste tänka på vid utställningsdebuten. Jag ska inte vara nervös utan ta det för var det är. En kul grej.
I morgon ska jag fika med Mathilda nere på stan. Det ska bli kul. Jag hoppas på både hundprat och deep life talk. Hur det än är så har jag värderat om saker och ting i mitt liv och insett vilka människor jag bör omge mig med. Mathilda är en sådan bra människa. Vi har kul med våra hundar och jag har mycket att lära mig av henne samt mycket att hämta hos henne och jag hoppas att hon känner att det är ömsesidigt.
Kvällen får vi se hur den slutar. Jag skickade iväg syster till affären för att handla grönsaker så att jag kan laga en god soppa. Sedan kanske Pi skulle komma hit till Anki. Eventuellt ska jag kolla film ikväll. Men vi får se som sagt, vad som sker.
Jag färgade håret också. Mörkbrunt. Jag gillar det. Önskar jag vågade raka ena sidan. De vore så snyggt. Men jag ska nog lugna mig med det. Ett litet tag till i alla fall.
Jag njuter just nu av lite Jah Cure och föresöker reda ut lite tankar. Jag blir rastlös av att inte ha något att göra. Så jag hoppas kunna fara upp till Borlänge snart och vara med Matilda. Hon är min soulmate mate. Min syster och jag pratade om det i dag. Och det känns precis så. Synd bara att min baby princess löper, det komplicerar saker.
