Segergudinnan

Jag trodde inte att mitt första hinder att kliva över efter min ”pånyttfödelse” skulle bli just det här. Men Gud ger oss outgrundliga vägar att gå. Kanske får jag detta som min första utmaning i min resa med mig själv just därför att jag behöver det. Jag väljer att tro så. Att det finns någon mening med det här.

Det ska testa min styrka på något vis. Min styrka i mig själv. Jag måste kunna och VÅGA ta det här själv nu. Se om det verktygen jag har fått för att kontrollera mitt bergdalbaneåkande faktiskt fungerar. Men också att jag, nu när jag är mig själv, blottat det, vågar, kan, vill och orkar möta detta hinder på rätt sätt.

Nej, jag kan inte säga att det kändes bra. Inte alls. Jag blev liten igen. Naken och liten som ett barn.  För det var det sista jag hade trott. Men jag vet att jag måste inse att min självrespekt är min. Att jag är trygg i den. Där är jag så trygg i mig. Jag kan mina gränser. Och jag är rak med dem. Har alltid varit. Och det har varit lätt att vara det i det iskalla stadiet som jag stod i förut. Nu har det var ännu enklare. För där jag är nu är jag med hela min själ och hela mitt hjärta. Den sista personen jag skulle göra något mot är du. Därför har gränserna varit så enkla för mig.

Och när det gäller tillit så har jag haft den. Så starkt. Jag kunde inte ens tänka något annat. Har reflekterat en stund om det, just att den känns så stabil . Att jag kan vara mig – i allt! Det känns inte jobbigt eller pinsamt. Och jag ska inte låta den gå till spillo. Jag har rätten känna såhär nu. Men har också styrkan att kliva ur det i morgon. De här tårarna ska vara borta i morgon. Och då ska jag stå i samma känsla av tillit.

Jag får jobbiga tankar, de säger mig att jag är naiv. Att jag jagar något som inte finns. Att det bara finns en utväg – att det brinner. Men jag TROR verkligen att all den här tiden faktiskt hade sin mening. Och att jag nu – när jag förstått vad felet har varit – kan tro och bibehålla tilliten.  Jag TROR på sagor – TROR på det!

Jag har mött mycket under några år. Bott i något skuldhål där jag känt att jag spelat ett spel. Spelat i ett spel där jag sårat andra men också mig själv. Men det har jag tagit lärdom av. Jag har enorm empati för de medmänniskorna, detta eftersom jag tagit på mig ansvaret för det jag sagt och gjort som inte varit det jag verkligen känt eller velat. Och jag kan skilja på vad jag vill och vad andra vill. Jag har lärt mig läsa det där spelet som spelas, manipulativa och makt handlingar som bedrivs. Jag vet att många fina ord och smicker är ett uttryck för något helt annat. Jag gick på mina nitar, herregud, det har varit patetiskt vissa gånger. Hur kan någon t ex. tro att jag ska ”gå på” att du älskar mig första kvällen du har träffat mig? Men jag har spelat med i det, jag gjorde det, det var bekvämt att leva i den illusionen. Fly från Sverige och köra blint i ett annat land och spela med i något spel där jag kunde fly ifrån de känslorna som jag ägde. Och jisses – jag blev fan iskall av att leva i de illusionerna.

Men jag har vetat varje gång att det där orden bara är ord. Vetat det eftersom handlingarna runt om har visat mig annat. Fast jag trivdes med att vara i det destruktiva. Men jag har gått ur det där. Nu ä r  jag här. JAG. Och de som accepterar mig – bra. De som inte vill/kan – ok. Jag behöver inte skämmas för mig. Och jag duger. Jag vet att jag gör det. Jag älskar mig själv. Jag gör det. Så jäkla sanningsenligt. Och jag vet att jag inte är perfekt – men jag försöker mitt bästa att växa där jag brister. Samtidigt som jag är medveten om att jag aldrig kan vara alla till lags. Utan jag ska vara mig själv till lags. Och det är det där jag måste stå i nu. Inte gå tillbaks till mina gamla vägar och lösningar.

Men fy fan så det känns alltså. Fy fan. Jag ska släppa det och inte tugga in på någon annan bana. Men fy fan så det känns, och de gör mig bara ännu mer säker på att det som jag känner nu är sant.



Ah, men jag är stark i mig själv nu. Och ja, jag kommer alltid att klara mig. Nu när jag har mig själv igen. Så kommer jag att klara allt jag tar mig för. På ett eller annat sätt! MEN mitt liv är fortfarande eufori. Jag älskar livet.