Ljudet
Ett hemskt otrevligt ljud. Det knäpper och knakar,
tjuter och gnisslar.
Som när man tappar ett glas i golvet och kliver på det.
Som fötter över ett gamalt trägolv.
Som när man bryter alla ben i kroppen.
Som när man drar en vit krita på en tavla lite för hårt.
Så låter det. Exakt så.
När varje jävla uns av det där röda varma och blodfyllda
slits ut och kramas sönder minut för minut sakta och med fasta tag.
Tortyr.
Och jag var nog DUM som trodde att det inte skulle ske den här gången.
Inga dåliga repriser är värda att se. Vart försvann det mottot?
Varför dyrkade jag något som aldrig ens var en tredjedel värt den beundran?
Hur kunde jag utsätta mig för det här när jag redan stod där med facit i handen?
Helt ofattbart.
Räckte det inte med en gång.
Men jag vet att jag växer ur det här, trots alla illrande små myror som springer i blodet just nu.
För hur det än är, det var aldrig värt mer än det här.
Annars hade det blivit något helt annat.
Veckan blir:
- Sista shoppingen inför hundmässan. Behöver lite småsaker, typ en ny stol och en dragväska så att jag får med mig allt.
- Skriva ca 10 sidor uppsats - det är mitt minimum mål.
- Vila för Prizma och Etna. Framåt Onsdag skall jag och Prizzy köra lätt kontaktövning små korta stunden. Sen blir det småkampande och korta vändor i utställningskopplet.
- Packa inför helgen. ALLT ska med och jag vägrar släpa på onödigt skit.
- Meditation. Meditation. Meditation.
- Umgås lite med de närmaste.
INGET mer och INGET mindre.
