Segergudinnan

Laleh - Snö

När staden snöat över, och gården blivit vit
Då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit
När allt snöat över, och gården blivit kall
Då vet du att jag drömmer
För det är snö, det är som moln överallt

Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör

Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så

Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt

Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig ,jag älskar dig
Så högt så du hör

Och hungern den sitter i rösten inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta, om saken
Och det är så
Och det är så
Jag älskar
Så högt så du hör
Och, och det är så
Högt, högt, högt, högt...


Älskar Laleh.

Så jävla motsägelsefullt. Kärlek och hat - hat och kärlek. Från en minut till en annan.
Men allt som vi gör i livet - allt som vi får kastat mot oss - måste ha en mening.
Vi ska lära oss - så att vi nästa gång inte kliver på samma nit. (varför gjorde jag det då två gånger om!??!?)
Men HUR kan en människa göra så? Hur kan en människa säga en sak - agera tvärtom?

Medmänsklighet - det existerar ingen sådan där du bor. OM det hade funnits - hade du varit vuxen nog för dina kläder och tagit ditt ansvar. Men - det är lätt att säga att man älskar utan att egentligen känna så.
Försoning? Var det vad du var ute efter - då vill jag bara tala om, att det skedde på HELT fel sätt.

Och jag är naiv. Det står jag för. Men i min vildaste fantasi kunde jag inte tro att en männsika kunde göra något sådant. Och jag lät dig kliva över mitt allra heligaste - göra illa ett oskyldigt djur. Aldrig mer.
Jag säger bara det. ALDRIG mer.

Ödet. Ja, jag tror ju på det. Det visar sig - är allt jag har att säga...det visar sig! Men det är så jävla äckligt!

Smutsa inte ner andra - bara för man känner sig själv som/är smuts.