Segergudinnan

Tänkte bara skriva att när man behöver tid att tänka, så är det förmodligen inte värt tid. Och att kärlek på avstånd är som vinden för elden. En liten eld dör av vinden medan en stor eld växer sig allt starkare.

Jag håller för närvarande på att lära Prizma att stänga skåpluckor. Det går OK ska jag väl erkänna. Hon e lite rädd för ljudet då skåpluckan slås igen och ibland tar hon för lite kraft. Men hon är så rolig att jobba med. Så himla rolig för hon VILL ju lära sig.

Men i dag har hon ätit upp en halv påse bilar medan jag var borta. Ja, jag vet att det är hon för hon är den enda som äter bilar. Och hon verkar så nöjd med sig själv. Tydligen har hon hoppat upp på soffans armstöd, sen upp på barstolen och sen sträckt sig efter godiset som låg på mitt höga barbord. Inte är hon dum inte.

Valpen sover och Prizma har tråkigt. Hon undersöker alla saker vi har så jag tänkte kanske klicka henne lite. Något kul trick. Så att hon inte stör valpis.

Bilder på dem kommer strax.