Segergudinnan

The Last Fucking song, tear, feeling, thought....


http://www.youtube.com/watch?v=4YkU8CKt3rU

Sparkling grey,
They're my own veins.
Any more than a whisper,
Any sudden movement of my heart.
And I know, I know I'll have to watch them pass away

Just get through this day

Give up your way, you could be anything,
Give up my way, and lose myself, not today
That's too much guilt to pay

Sickened in the sun
You dare tell me you love me
But you held me down and screamed you wanted me to die
Honey you know, you know I'd never hurt you that way

You're just so pretty in your pain

Give up my way, and I could be anything
I'll make my own way
Without your senseless hate... hate... hate... hate.

So run, run, run
And hate me, if it feels good.
I can't hear your screams anymore

You lied to me
But I'm older now
And I'm not buying baby

Demanding my response
Don't bother breaking the door down
I found my way out

And you'll never hurt me again.

Jag bara stumbled upon den här gamla låten - som jag alltid älskat. Och som i ett trollslag förstår jag den med helt andra ögon. Eller kanske öron.

Att be en annan människa att ge upp sig själv - är inte att älska. Och jag gick min egen väg. Jag gav inte upp den. För ingen. För den är en del av mig. Och tvingar du mig att välja - så väljer jag alltid den väg jag skapat själv.

Det är den som är jag. Och kan du inte älska mig på dem premisserna - så älskar du inte mig. Och du ljög för mig - kanske för dig själv med - men jag är som sagt äldre nu och jag köper det inte längre... Och du kommer aldrig att såra mig igen. Aldrig.

Slutet gott, allting gott - för nu behöver jag aldrig mer tänka tanken "tänk om". För jag vet redan att jag älskar mig själv, min väg och MINA HUNDAR. Och det är min väg!!! Den jag valt och skapat själv - för mig själv.

Jag finner inga ord för detta.

För det första du har mage att sitta och kasta dynga på mig - snacka skit om mig och berätta mina fel för diverse. Du äger inte den rätten att över huvudtaget ta mitt namn i din mun i samband med någonting negativt. Men prata på du bara för att döva ditt eget dåliga samvete. För du vet likväl som jag att jag inte gjort dig en enda oförätt.

Vad du däremot har gjort valde jag att dra ett streck över. Jag valde att förlåta saker och ting som du gjorde - som var totalt oacceptabla och du hade stort svängrum - för du hade ju ingen vana. Men just därför ska du bara vara tyst. Du ska inte säga ett enda ord om mig. FÖR jag följde bokens alla regler från dag 1.

Du sparkade ett oskyldigt djur för att du blev frustrerad. Du hade inte stake nog att ta upp den irritationen utan du sparkade först. Helt oacceptabelt. Undrar hur du hade känt om jag en dag dök upp i framtiden och sparkade ditt 1 åriga framtida barn? För att jag var irriterad?

För det andra så gick du bakom ryggen på mig ett flertal gånger. Du vet det själv och jag hade sådant jäkla överseende med det. Det första du gjorde när vi träffades var att svika mitt förtroende. Du hade inte behövt bli tillsammans med mig. Säga att du älskade mig om det nu var så att du helst av allt ville vara med någon annan. Eller var du tvungen att släta över ditt dåliga samvete från första gången? 

Du har ljugit flertalet gånger. Det vet du också. För att vara sanningsenlig är att berätta allt. Även det som är obehagligt. Det gjorde du inte. Flertalet gånger. Och det finns ingen anledning för mig att inte vara öppen med detta nu. Varför skall jag det? Jag har ingen respekt alls kvar och till övers för dig. Ingen alls.

Du sa att jag saknar empati. Ändå var det du som satt och hånskrattade mig rakt upp i ansiktet när jag grät. När jag var ledsen kunde du inte hålla om mig. Skall du arbeta med människor som behöver tröstas så borde du lära dig att kroppskontakt är det absolut bästa sättet att hjälpa någon. En kram är inte alls helt fel - det betyder inte att man ömkar någon - det är snarare en handling som är empatisk.

Du lög och agerade utan att ta ansvar för dina handlingar. Det var viktigare att njuta än att visa medmänsklighet. När man är tillsammans med någon så berättar man sådana saker för varandra. Du hade kunnat göra slut. Om du nu inte vågade berätta. Eller varit en man och gjort allting på ett rakryggat sätt. Du valde att ta den fega vägen. Och trots det hör jag dig säga att jag saknar empati och att du inte litar på mig. När det var du som utsatte mig för risk för att du skämdes.

Det ska jag säga dig - från dag ett jag träffade dig så har jag varit genomärlig. Jag älskade dig genom allt - villkorslöst - oavsett vad du hade gjort. Jag gav dig kärlek. Förnekar du det så är du inte medveten om vad kärlek är. Men det handlar också om att ge och ta. Och om man inte ger - så kan man inte få. Och kärlek är förresten inget som man på mindre än en månad kan komma över och lägga över på någon annan. Det kallas projesering - eller så är man helt enkelt kär i kärleken.

Du gick in i något med mig där jag hade lagt alla korten på bordet - jag talade om alla spöken i garderoben. Du teg. Sa inte ett ord om dina "spöken" och lät dem florera fritt i vårt förhållande. Du snackade så in helvete med dynga om ditt spöke. Det var en människa som var falsk, omogen, barnslig, en idiot, ville förstöra, du hade dragit in i någon "låtsaspapparoll" där du tagit dig vatten över huvudet och det var bara hemskt etc. Men i dag står du ju där?
Jag önskar er all lycka - för ni förtjänar varandra. Lika barn leka bäst heter det ju!

Men vet du vad som är värst av allt? Att du går runt och pratar illa om mig - att jag är roten till dina problem och att mina fel och brister förstört allt. Jag har fel och brister - men jag kan ju erkänna dem. Du är ju heeeeeeeelt och hållet ofelbar. Vänder kappan efter vind i alla lägen!

Vet ditt spöke om att du dagen innan nyår satt och pratade med mig? Att du ville kyssa mig?

Och jag ger inte ett dyft för de orden du sa då. "Det kommer ta jättelång tid för mig att komma över det här så att jag kommer kunna vara med någon annan och älska någon annan".

Jag är inte bitter. Inte hämndlysten. Jag är inget. Du gjorde precis samma sak som förra gången. Jag trodde du växt som människa. Men den den enda skillnaden är att då hade du ett förhållande med drogerna bakom min rygg - nu är det istället med en människa. Men jag är stolt att jag har en tro på att människor kan förändras och att jag kan ge dem en annan chans. Jag tror gott om människor.

I framtiden - när någon frågar - så kommer jag vara helt öppen med vad som egentligen hände. För det finns ingen anledning för mig att skydda dig. Du är ju vuxen nog att skydda dig själv. Likväl som du är vuxen nog att ta ansvar för dina handlingar.
Och snälla - ta inte mitt namn i din mun. Det finns ingen anledning. Du behöver inte prata illa om mig för att få ett rent samvete. Det fungerar inte så. Vi två vet vad som hände. Och det blev som vi blev. Det var ju förjävligt. Men så är det. Jag trodde vi hade pratat och att jag inte skulle behöva höra skitsnack bakom min rygg. Men, du har mage och säga att vi var gjorda för varandra och att du älskar mig och sedan gå och agera så som du gjort varpå du pratar illa om mig. Kom igen. Fast vad förväntade jag mig egentligen!??!!

Njut av din nya sits istället. Jag går inte runt och pratar om dig. Jag har faktiskt ett helt annat liv nu. Så sköt ditt. Jag sköter mitt.

Ursäkta men jag spyr fan!
Hur fan har du mage att göra så?  Så jäkla äckligt.

Om du undrar så är det här höjden av att vara falsk. Du ljuger för alla andra - men mest av allt ljuger du för dig själv.
Dessutom, ta en titt på vad högmod innebär.

Det är intressant att ärlig utgör en så stor del av kärlig. Men när man ljuger - så finns där ingen kärlek eller hur.
Enklare än så ere inte och då behöver man ju inte ens låtsas.

Men skit ska ju skit ha...:) Hahahahha. Så lycka till

Gott budskap.


Relationer kan skapas och underhållas och blir då en stabild grund i våra liv. Men det är något vi behöver lära oss. Vi behöver förstå, tänka ut hur och sedan öva.
Kärlek och vilja räcker inte till för en god relation. Vilja är extremt viktigt, utan en stark vilja finns ingen uthållighet då det blir fel. Den som har viljan kan ramla ner hur många gånger som helst, men reser sig alltid upp och försöker på nytt. Kärlek och vilja kan aldrig ge oss en god och stabil grund. Ialla fall inte då det står ensamma.

Vi kan inte ändra våra partners och våra vänner. Och vi kan inte heller skylla våra egna fysiska eller psykiska attribut som roten till problemen i en relation.

Vi måste göra för att lyckas i relationer. Vi måste skapa våra relationer. Tid, engagemang och koncentration är VIKTIGT i alla relationer. Fokus ligger på de VIKTIGA relationerna i ditt liv.

Prizma fick 1:a med HP i juniortikklassen på Stora Stockholm och debuterade därav med 1:a på officiell utställning. Jag är jättenöjd! Bilder och kritik kommer.

I övrigt så rann bägaren över i helgen. Jag är så glad att jag slipper mer lögner, svek och tjaffs.
Nu har jag satt ner foten. Och jag vet att man lär sig av allt man går igenom. Denna gång ska jag ta fasta på det.
ALDRIG mer.

Tack och hej

Har haft det jättebra det senaste dagarna. Varit lite med bland andra Mathilda och fokus har till stor del legat på hundarna och skolan. Jag undrar vad man skulle göra utan fantastiska vänner och en fantastisk syster?

Mamma tog med mig och hundarna till veterinären i Måndags då båda mina tjejer varit lite hängiga. Etna har haft ett stort sår under hakan som vi inte fått rätsida på. Och Prizma hade en liten incident i Lördags kväll vilken gjorde mig högst orolig. Det blev en evig väntan mellan kl 17.00 till 20.00.

Vetten kikade på såret och tyckte att det satt hemskt illa till. Vilket det ju gör. Varken tratt eller krage hjälper utan hon ordinerade bebisstrumpor på baktassarna samt Fucidim och Fuciderm.
Sedan togs det urinprov på Prizma. Vilket visade sg vara fint men innehöll massor med blod. Det fanns två alternativ, antingen är hon påväg in i löp eller så har hon problem med njurarna. Alternativen vi fick var att invänta löp eller ta ett blodprov och kolla njurarna. Vi tog givetvis ett blodprov som visade sig vara bra. Så nöjd är jag med det resultatet och håller nu tummar och tår att hon inte börjar löpa fören efter Söndagen.

Vi har tränat lite med klickern. Det var längesedan men Prizma är ju inte så svår så. Hon fattade direkt. Och Mathilda gav oss små pos-it lappar som vi kunde träna stänga dörren med och nu stänger hon dörren utan problem. Jättebra tips. Tack o tack.

Jag skriver min B-uppsats och det går i sakta mak. Men det går i alla fall. Och det är ju huvudsaken. Dessutom har vi Max på besök i dag och det är en fröjd. Han och jag har just varit ute och traskat en halvtimme i snöstormen. Jättekul. Han är så härlig att se på. Jag hade honom lös och det gick superbra. Han lyssnar så fint så. Kul att gå med en stor hund som omväxling. Mina småskitar ser man knappt för all snö. Sen kan jag ju inte skryta med att de älskar snö.

Dagen går i multitaskandets anda. Jag diskar, tvättar, skriver b-uppsats och är hundvakt. En mycket bra kombination måste jag säga!

Ne, åter till skrivandet. 

Etna a.k.a "Judith", "Grisen", "Rumpnisse", "Judde", "Fetna" & "Etna vulkan"
Tränar stå.
4 mån o 3 v

Etna & Prizma - Nästan lika höga trots åldersskillnaden

Prizma a.k.a "Prizma polis", "Prizzy", "Fisen", "Barbro" & "Babsan"
ca 13 månader tränar stå

Hoppas för allt det är värt att det är Prizma och inte hennes alterego
Babsan som följer med till Stokholms hundmässa på Söndag.
Vill ha med den härligaste hunden i världen dit.
:D
p.s Så jäkla vinterblek. Kolla och jämför skillnaden;


Prizma i sin snygga bränna!

Ett hemskt otrevligt ljud. Det knäpper och knakar,
tjuter och gnisslar.
Som när man tappar ett glas i golvet och kliver på det.
Som fötter över ett gamalt trägolv.
Som när man bryter alla ben i kroppen.
Som när man drar en vit krita på en tavla lite för hårt.
Så låter det. Exakt så.
När varje jävla uns av det där röda varma och blodfyllda
slits ut och kramas sönder minut för minut sakta och med fasta tag.
Tortyr.
Och jag var nog DUM som trodde att det inte skulle ske den här gången.
Inga dåliga repriser är värda att se. Vart försvann det mottot?

Varför dyrkade jag något som aldrig ens var en tredjedel värt den beundran?
Hur kunde jag utsätta mig för det här när jag redan stod där med facit i handen?
Helt ofattbart.
Räckte det inte med en gång.

Men jag vet att jag växer ur det här, trots alla illrande små myror som springer i blodet just nu.
För hur det än är, det var aldrig värt mer än det här.
Annars hade det blivit något helt annat.

Veckan blir:

- Sista shoppingen inför hundmässan. Behöver lite småsaker, typ en ny stol och en dragväska så att jag får med mig allt.

- Skriva ca 10 sidor uppsats - det är mitt minimum mål.

- Vila för Prizma och Etna. Framåt Onsdag skall jag och Prizzy köra lätt kontaktövning små korta stunden. Sen blir det småkampande och korta vändor i utställningskopplet.

- Packa inför helgen. ALLT ska med och jag vägrar släpa på onödigt skit.

- Meditation. Meditation. Meditation.

- Umgås lite med de närmaste.

INGET mer och INGET mindre.

How crass you stand before me with
no blood to fuel your fame
How dare you wield such flippancy
without requisite shame
Your very existence becomes my scared
mission's bane
You bow to kiss my hand
and I ignore ignited flame

I moved to meet you
Untouched I do remain

To some it seems foreign my eye
Would steely forge ahead
This land entrusted to me knows
not of hallowed secrets

Ill keep it to myself
my irade anekatips eye swim in my head
Your charm can not distract me from
the path Im born to tread

How im thrilled to know you
Unaffected I remained
How ive learned to like you
Undeterred i do remain

Less daunting as team
You unlikely king by my side
And me so much better for trusting you

My hand over your heart while you
keep hindrances at bay
Color me surprised by how our union saves the day

How ive grown to need you
As my soldier need fades
How i love to love you
And how'd i remain

I remain (repeat)

MAZONAKIS <3


Svåra månar

Varje kärlek slutar någonstanns
det finns ingen anledning att skada oss
du väljer en väg, du tog en riktning
Jag har en annan kurs
Jag ångrar inte vad jag än känner
Jag kommer att landa min dröm
och möta mitt hjärta
Jag kommer att vinna det med mitt sinne
och med en stänk själviskhet

Svåra månar, jag reade ut min sorgsenhet och lycka
de skar av mina händer, kroppar, knivar och själar
Svåra månar, jag steg på trappstegen av katastrof
Jag vill att du ger mig ditt adjö med kallt blod


Du förstår, du förstår
Jag har försvar, jag blir inte sjuk
Sorgsenheten, låt oss inte gå igenom det
Jag såg så många ting med dig
Jag vill alltid att du ska må väl

Röstmässigt, utseendemässigt, musikaliskt, lustmässigt etc. så är han min dröm. MAZW!